Till vardags jobbar Jesper Lähdevirta inom mjukvara, på Fortnox i Växjö. Han är född 1991, är gift och har en dotter som närmar sig två år. Utöver familjelivet är det hans klassiska Volvo som tar upp det mesta av hans tid…

Intervju: John Sempill Foto: Jesper Lähdevirta

Berätta gärna om bilen vi ser på bilden…

– Det är en krämvit Volvo PV, 1962 års modell, som är konverterad till en Sport, i princip. Det är originalmotorn, men jag haft den på renovering hos Krilles Motor, upp mot Stockholm. Han är specialist på det där. Han har renoverat motorer åt Volvo också. Och så är den trimmad lite lätt. 

Vad gör bilen till en Sport?

– Det satt en annan motor i Sport-varianten, lite starkare. Och det var egentligen samma ursprungsmotor, som heter B18B, jag har B18A. Det han har gjort är egentligen att ha konverterat den till en lite vassare variant av Sport-motorn – det sitter en lite vassare kam i, men annars är den identisk. Och så sitter det dubbla SU-förgasare, precis som på Sport. 

Varför just en PV och hur gick jakten till?

– Det var lite konstigt! Det var lite av ett spontanköp egentligen. Jag hade nästan aldrig hållit i skiftnyckel innan. Jag tänkte mig att det vore roligt att ha en gammal bil, och jag tänkte inte att det skulle bli så mycket arbete med den – jag tänkte att det vore roligt att köra bara. Och sedan så kollade jag runt lite, och var iväg och tittade på några exemplar som verkligen stack ut; men det var en del sållande där. Och till slut var det en i Växjö, som sålde en PV. Då högg jag på den. Det här var 2017. 

Hur var den första tiden med bilen?

– Jag såg det som en rolig grej och körde en del med, sedan insåg jag snabbt att den går sönder ganska ofta. [skrattar]. Och jag behövde hitta någon som dels kunde hjälpa mig att laga den, men insåg att jag behövde nog lära mig själv också. Och det är svårt att hitta någon som kan de här bilarna. Men jag insåg även att det var ganska roligt. Då började man ladda ned de här verkstadsmanualerna från PV-klubbens hemsida, i PDF-format. Sedan har jag nördat ned mig och tagit en bit i sänder, så att säga. Det har varit väldigt skoj. Under årens gång har det blivit en del projekt. 

Har du gjort allt själv – är allt renoverat? Motorn är renoverad berättade du…

– Motorn är renoverad, den är som ny. Och alla rörliga delar är utbytta. Sedan är allt kring motorn utbytt också – fördelare, förgasare, tändspole, tändningslås, styrsnäcka, dämpare, fjädrar, kylsystem och så där. Jag började i den ändan, och motorrummet är lackerat också. Och nytt avgassystem, plus ny klädsel på sätena. Jag har lackat om motorrummet, vilket jag gjorde med 2K-färg. Bilen är omlackad av föregående ägare, jag tror det var runt 2000. 

Hur var det att byta klädseln?

– Man får trä på, som när man byter däck på en cykel. Ungefär samma moment – det är riktigt svårt!

Vad är planen härnäst?

– Just nu är det att byta någon list, och se till att jag kan veva ned fönsterrutan vid förarsätet. Den har fastnat! Jag vet inte riktigt vad som har hänt där … den har alltid varit så… Och även fixa trippmätaren, den stannade 1974, tror jag! Nu med nyrenoverad motor vill jag få den att snurra. Och på sikt kan det vara skönt att ha centrallås och AC, och de här grejerna.

Vad är bäst och sämst, tycker du?

– Det bästa är karaktären, den är så rolig att köra. Den är lite spännande på så sätt, och ser verkligen gammal ut. Den har sin stil, och att den är så pass snabb i originalutförande. Det var nog en ganska snabb bil när den kom ut. Med nyrenoverad motor hänger den med i modern trafik. Det sämsta är nog komforten! 

Kör du den till vardags?

– Nej, jag kör den någon vecka åt gången på somrarna; jag kör några hundra mil om året. 

Har bilen och processen med den lärt dig något om dig själv?

– Ja, att man är ganska envis faktiskt! Förgasaren höll jag på att ställa in i 20 timmar innan jag fattade vad som höll på att hända. Man ger inte upp, utan håller på och håller på. Och att man lär sig, bara man vill. Jag har aldrig sett mig själv som händig, så det är bara roligt att testa. Det börjar med att man köper skiftnycklar och allt möjligt, så har det avancerat vidare till andra grejer. 

En bekräftelse på att man kan, som blir kul i sig antar jag?

– Jo, det blir det verkligen. Det blir väldigt konkret, att man gör något med händerna. När man jobbar inom mitt yrke så blir det mer i datorn, det här är mer konkret och handfast. 

Har bilen någon egenhet som du oroar dig för?

– Inte just nu! Nu tror jag att det är lugnt. Men visst har det varit en hel del konstiga läten från den. Allt från motorn, till hål i avgasröret, till att det har låtit ifrån instrumentpanelen, hastighetsmätaren … och man vet inte riktigt varifrån ljudet kommer, så man vet aldrig vad det är! 

Har du något mysigt bilminne du vill avrunda med?

– Vi hade den faktiskt när vi gifte oss. Men då hade jag inte kört med den så mycket efter renoveringen, då hade jag nog inte satt fast bultarna till kardanaxeln, så den lossnade där! Det blev ett väldigt skarpt ljud och jag förstod inte vad det var… Så där hade vi ett speciellt ljud! Men nu är det löst. Men jag har aldrig blivit stående någon längre stund.