Volvofantasten Jonas äger och driver firman Jonas Veteransbilsrep, där han servar, reparerar och renoverar veteranbilar. Det började med att han gjorde en EPA-traktor av en Volvo Duett år 1997. Sedan dess har han hunnit samla på sig bilar i överflöd. Bilen vi fokuserar på i denna intervju är en väldigt speciell Volvo PV Sport, från 1966. 

Intervju: John Sempill Instagram: @jonasveteranbilsrep

– Jag är 40 år, ganska precis fyllda! Född 1983. Numera håller jag på med Volvobilar på heltid. Annars har jag jobbat 20 år inom brunnsborrning, där jag började som 20-åring som vattenmontör. Sedan har jag haft bilintresset vid sidan av. Jag startade firman Jonas Veteransbilsrep 2019, och håller till i Vilhelmina. 

Då var det läge att köra igång med intresset på fulltid?

– Ja, jag började få så mycket förfrågningar om jobben jag gjorde. Förut var det bara mina egna bilar. 

Vilken bil är det vi ser på bilden?

– Jag har en favoritbil som jag skaffade när jag var 20, som jag har gjort med min pappa, eller när jag var 18! Det är en 1966 Volvo PV Sport. Det som är speciellt med den är att vi hade tittat mycket på den, jag och min farsgubbe. Han hade ett åkeri, och bilen stod uppe i Tärnaby, Hemavan. 

Så ni hade sett den då och då?

– Ja, vi hade sett den. Den stod ute på en gammal lägda, helt förfallen. Till slut fick vi köpa den och renovera den tillsammans. Det här var kring 2001, 2002. Ska jag välja någon av alla bilar jag har så är det den här som är mest speciell. 

Hur var köpprocessen?

– Det var väl inga större bekymmer, på den tiden var det bara en symbolisk summa. Det var ett skogsvrak i princip. Han som hade den hade kvaddat den i sin ungdom, han körde av vägen och skrotade den, så vart bilen bortställd.

Hade han köpt den ny?

– Nej, jag tror han var tredje ägaren. Han hade väl köpt den när han var runt 20. Han är kanske 70–75 idag. 

Hur var renoveringsprocessen?

– Det gick bra, men bilen var fruktansvärt dålig. Det var bara att plocka ned han totalt. Och gå igenom allt. 

Vad var svårast?

– Det var att byta rambenen, vad jag minns. För han hade kört av vägen och kört fast i en vägtrumma. Bilen var ramsned. Det var det som var utmaningen, att få han rak igen, så att han gick att köra rakt efter vägen!

Använder du bilen nu?

– Vi använder den på somrarna emellanåt. Det blir inte jättemycket körning per år, vi kanske åker 100 mil. 

Vad är planerna framåt med bilen?

– Enda planen egentligen är att det är den enda bilen jag ska ha kvar! Den enda som betyder något för mig. Alla andra bilar brukar jag sälja när jag är färdig med den. Där här är den enda bilen som vi åker iväg med hela familjen i. Vi har varit och semestrat i södra Sverige, varit på Åland och i Finland, och åkt färja. Jag har tre barn som jag skjutsar i den. Annars är de andra bilarna bara ett jobb. 

Vad är det bästa och det värsta med den här?

– Det som är bäst är väl att han är så betydelsefull. Och det värsta är att jag måste vara så rädd om han, eller ha kvar han, höll jag på säga! Annars säljer jag de flesta bilarna jag gör. 

Är det för att finansiera nya projekt?

– Nej, det är det väl egentligen inte heller. Det är att jag blir oftast less på dem när jag har renoverat klart bilarna!

Har du något nytt på gång nu? Någon bil du har i kikaren?

– Jag är Volvofantast. Jag har inte fastnat för andra bilmärken. Jag har också en röd Volvo PV Sport 65:a, som jag håller på med. Den gav jag till min fru när hon fyllde 40. Den är också speciell, annars är det mesta jag har hållit på med nu kundbilar, så jag hinner inte hålla på med mina egna bilar. 

Har bilen och processen med den lärt dig något om dig själv?

– Ja, lova inte mer än man kan hålla!

Har den någon egenhet, något som brukar fela eller liknande?

– Jag vet inte vad jag ska svara på det! Gamla bilar funkar alltid! De är inte som nya bilar… Allt kan man lösa utan att det blir bekymmer. Fram tar man sig alltid. Det är inte som dagens bilar: händer det något så är det bärgare som gäller. 

Vad är det roligaste minnet du har med bilen?

– Jag är norrlänning så jag brukar inte prata så mycket i onödan! [skrattar]. Jag är en garagenörd, som tillbringar egentligen all min tid i garaget. Det som är kul är när jag får fara ut med familjen, med mina barn och min fru. Vi åker genom landet, så glömmer man bort tiden. Vi har åkt med PV:n med tre barn i baksätet. Så det är väl de minnen jag har som sitter kvar. När man kommer ut är det mycket folk som kommer fram och pratar med en när de ser att det är en barnfamilj i en gammal PV.