Den tidigare fordonsteknikern Dennis har en högst sällsynt BMW M3 i sitt garage. Bilen är av årsmodell 1990. Han är av årsmodell 1979. Denna raritet har stått i ett garage sedan 2020, då han råkade ut för en olycka. Här berättar han om sina planer och idéer framåt med bilen, och om han tänker ge den vidare till sin son om några år…

Intervju: John Sempill Foto: Dennis Sundberg

Har du alltid varit en BMW-kille?

– Jag har jobbat som fordonstekniker på BMW i 20 år. Så det faller sig självklart att man ska ha en BMW! Jag råkade ut för en olycka 2020, så jag har inte så mycket funktion och kan inte vara bilmekaniker längre. Men jag mår bra, så bra man kan göra med handikappen jag har. 

Hur föll valet på M3?

– Det är en ganska enkel fråga faktiskt! Först så ser den väldigt häftig ut. Och grundanledningen är DTM, det är där man vill vara. Egentligen var det just DTM-stuket, och ljudet. Ljudet från ett insug på en DTM-E30 är bland det häftigaste man kan höra. Det var där jag föll helt. Bilen är en BMW M3 E30, 1990. Svensksåld. Den är lite speciell för att den är Alpinvit med röd skinninredning. Det var ingen annan som såldes i det stuket. Som årsmodell 1990 är det den enda. 

Den enda som finns i Sverige?

– Ja, jag har inte hört talas om någon som har en liknande. Det är en 2,3-litersmotor med 195 hästar från början, eller 193. Och det utökades litegrann, så 1990 blev det 225 hästar. 

Hur hittar man en sådan raritet?

– Jag började kolla runt och kom i kontakt med en kille som heter Mikael Regnell, han hade mycket med BMW-klubben att göra förut. Han hade en, men den hade [racing]bur i, och jag var inte intresserad av det. Så det var lite fram och tillbaka med den bilen. Jag träffade en kille, Johan heter han, på M-träffen, som de har i Västerås varje år. Och han hade en vit och skulle sälja den. Han skulle i stället köpa en sportigare variant, alltså den värsta utav dem. Där slutade jakten tror jag. Jag var på honom ganska mycket och vill köpa den. Han skulle sälja, men hade inte tid och var tvungen att göra annat. Det här var 2009. 

Hur gick det sen?

– Då fick jag tag på en annan, en pedantskött 90:a, röd. Alltså galet pedantskött. Den skulle han ha lite mer för än den vita. Men där blev det strul då jag inte hade tid att åka ned i veckorna, och han ville absolut inte bara göra en banköverföring, han ville in på banken. Så det vart inte den ändå. Då gick jag tillbaka till den här vita. Jag var på honom och ringde honom ganska ofta. Till slut, under 2009, så bestämde han sig, ”Nu får du köpa den”. Och då hade det gått så lång tid – jag hade kollat på bilen ett par gånger, men när jag fick köpa den så tog jag den bara. Jag gick inte igenom den ordentligt som jag kanske borde ha gjort…

Så du trodde du hade mer koll än vad du hade?

– Jag trodde det… Det var lite rost och annat på sina ställen. Jag är ingen människa som håller på med rost, så för mig är det bland det värsta. Då måste man lämna iväg bilen. 

Började renoveringen här?

– Ja, men det skulle göras ändå. Men just det här med rosten, det blir lite panik för mig. Nu var den inte så dyr, jag betalade 160 000 för den. Jämfört med vad de kostar i dag. Ska man ha tag i en i dag börjar det någonstans kring 500 000… Men jag gav upp, ”Nu skiter jag i det här! Jag slänger den på skroten…” Men då var min fru på mig ganska mycket, hon pluggade så jag hade ganska mycket tid, varje kväll. Så då skickade jag iväg den för att laga rosten, och den skulle lackas om. Men lacken blev dålig! Det hade blivit lite nedsjunkningar, så vi fick göra om det. Nu är det är mycket färg på den. Det är många lager – en 2K-färg, så ingen klarlack utanpå. Så nu är den hur bra som helst i lacken. 

Toppskick?

– Ja, men det är någon framskärm som har fått något stenskott och så där. Men det är enkelt fixat. Men jag bestämde mig för att ha en bil som var en tävlingsbil och en gatbil, så det sitter stötdämpare gjorda för banåkning. Alla bussningar är bytta till banstandard, alltså hårda grejer. Och sedan är motorn renoverad, plus att den är trimmad. 

Har du gjort det själv?

– Ja, det mesta av det. Vissa smågrejer har jag lämnat iväg för att få gjort. Det finns människor som är avsevärt mycket mer pedantiska än vad jag är när det gäller sådant. Men trimningen är egentligen: nytt insug, som DTM hade, toppen är portad, och sedan är det nya kamaxlar, och vad är det mer… jo, man kan bygga en 2,5-litersmotor, men denna är på 2,4, det är större kolvar i den. Det hade gjorts innan. 

Hur ser framtiden ut, vill du anpassa bilen åt dig?

– Jag har inte kommit dit än. Det tar jag framöver, när det är läge för det! Nu har den stått sedan 2020, i garaget. För mig är det lite ångest att göra om den till en handikappanpassad, för den är rätt svårkörd om man tänker att man inte har funktion i allting. Och jag har ingen funktion i mina händer, det svårt att hålla i en ratt just nu. Så man får bygga om en hel del. Och då funderar jag på om det är värt det. Det är bättre att någon annan har trevligare med den än vad jag har. Nu har jag inte kommit dit än, att den ska bort, jag kommer få jättemycket skit av min son! Han är elva år. Han har sagt att han ska ha den när han blir stor! 

Vad tycker du om den idén?

– Jag ger den inte till honom när han är 18 år, med nytt körkort… Men i dagsläget vet jag inte vad det ska bli av den. Men det är inte bråttom att sälja den. Och jag har haft väldigt roligt med den. 

Vad är det bästa och värsta med den?

– Nu har jag inte kört mycket racerbilar, men jag har varit nära flera gångar att något galet ska hända. Men den uppför sig alltid på det sättet den ska. Den har aldrig dummat sig med mig, så det är nog det bästa. Kör man hårt med den, gör den precis det man önskar av den. Den är jobbigare att köra lugnt och sansad med. Och det sämsta skulle jag säga är, att den kräver fart för att kännas bra. Den är lite för hård att åka runt i på gatan. Det är studsigt och man tröttnar efter en stund om man bara ska ut och glida. 

Har den några särdrag som du oroar dig för?

– [Skrattar] Jag är bilmekaniker så jag oroar mig alltid att det är något som är fel! Det är svårt att höra några konstiga ljud då det sitter ett rostfritt avgassystem på den … det är så tunt, det är hemsk! Den låter sjukt mycket hela tiden, därav så oroar man sig mer också! Men jag tror inte det är något speciellt, men det är något i bakvagnen som klonkar till ibland, men sedan är det lugnt. Jag har försökt hitta det, men det går inte… 

Dela gärna med dig av ett kul bilminne…

– Vi brukar vara på Gotland, vi har familj där. Då passade jag på att ta med den här, så kan man åka GotlandRing. Och då är jag där med en kompis som hade en Opel Ascona A, en 75:a eller liknande, som var breddad med rallykit och allt. Och den hade han satt en BMW-motor i, med turbo. Riktigt häftig. Vi åkte runt på banan där, och hans bromsar tog slut. De bara dog, så han åkte av. Vi släpade upp bilen, och då fick jag, med min M3, dra honom hela vägen till Visby. Ett par mil med honom bakom mig, utan bromsar! Det var spännande! 

Hur fick han stopp på bilen?

– Han fick motorbromsa. Jag var lite rädd att vi skulle krocka. Men annars har jag kört mycket bana med den, bara i Sverige. Jag lät bli att byta bromsvätska när jag tog ut den en gång, jag tänkte att jag bara skulle åka en körning på Mantorp. Det gick bra – de första tio varven. Och sedan kom jag in i chikanen innan långa rakan, och där hade jag inga bromsar alls … det var tomt! Bromsvätskan drar åt sig fukt – på grund av fukten tål den inte värme. Blir det för varmt börjar vattnet och fukten koka och expandera. Och luft går att komprimera, och när man försöker bromsa så komprimerar man bara luften… Det är läskigt kan jag säga.