Christer Lundman, född 1977, jobbar som ingenjör inom fordonsbranschen. Han har pillat med och varit fascinerad av bilar sedan han fick sin första leksaksbil endast någon månad gammal. Han bor strax utanför Borås och har drömt om en egen BMW M5 sedan barnsben.
Intervju: John Sempill Foto: Christer Lundman
Vad är det för bil vi ser på bilden?
– Bilen är en röd BMW E28, som jag håller på att bygga om till en klon på en BMW M5. I grunden är det en BMW 528, när den rullade ut ur fabriken 1985.
Hur kom du fram till att du ville bygga en klonbil?
– [skrattar] Jag fick en modellbil av några kamrater när jag fyllde 30, som vet hur mycket jag vurmar för de här bilarna. Det råkade vara en skalamodell på en röd M5 E28. Nu är det några år sedan jag fyllde 30, men den har stått på skrivbordet och mognat!
Så den har fått marinera i tankarna en stund?
– Absolut! [skrattar]. Någonstans runt 2011 hörde en kompis av sig och sa att han hade en 528 som blivit stående – han skulle bara ha inredningen. Om jag plockade ur inredningen åt honom skulle jag få resten av bilen. Jag fick en bil som det stod 20 centimeter vatten i, och den hade stått under en gran ganska länge…
Var du aktivt på jakt efter en?
– Jakt och jakt! Jag var nog alltid lite på jakt, de är inte så vanliga längre. De har rostat eller körts ihjäl. Men han hade för mycket bilar tyckte han, och han skulle bara ha inredningen, och tyckte nog inte det fanns så mycket annat att plocka från den. Så jag fick göra vad jag ville: plocka delar, skrota, eller vad som helst.
När blev din klonbil klar? Var i processen är du nu?
– Den besiktigades 2019 första gången. Och då var den ”klar”. Sedan blir en entusiastbil hos mig nog aldrig riktigt klar! Man spänner bågen lite till, och så har det varit lite sjukdomar och annat som har kommit emellan. Livet! Så bilen blev stående igen. Min drömbil som jag har drömt om sedan jag var sju år gammal körde jag 300 mil med ungefär…
Nu står den och väntar på dig?
– Ja, nu står den igen! Så den får bli som Fågel Fenix, och komma tillbaka starkare. Nu är det en ny motor och ny inredning. Mer effekt, mer bromsar och bättre chassi. Så den fick en sväng till i garaget!
Så nu är allt bytt – motor, inredning och så vidare?
– Japp. Tanken är nu att kunna besiktiga den i maj-juni någon gång. Att registreringsbesiktiga den som ombyggt fordon.
Satt originalmotorn från 528:an i tidigare?
– Nej, motorn hade faktiskt bytts redan. Men det missade de på Bilprovningen. Jag var mer inställd på att jag åker in och ser vad som händer. De gjorde sitt jobb, och så kom de och lämnade tillbaka nycklarna och sa, ”det här var en pigg liten rackare”. Och så var det bra med det. Om de såg motorn och struntade i det, eller om de missade, vågar jag inte säga. Men redan då satt en M5-motor i.
Vad ligger närmast på agendan nu?
– Den ska ut igen. Och gatregistreras, för den är inte registreringsbesiktigad med motorn som sitter i. Så det ska göras, sedan ska det bara njutas i sommar.
Vad tycker du är bäst och sämst med bilen så här långt?
– Det bästa är att man har möjligheten att bygga bilen efter eget huvud. Det är ingen kund som står och flåsar en i nacken och undrar när den är klar! Tar det en vecka till för att få rätt grejer så tar det en vecka till… Och det sämsta skulle vara att det inte är en äkta M5 E28.
Har du tankar på att hitta en äkta M5 i framtiden?
– Tyvärr har väl ekonomin sprungit ifrån mig när det gäller dessa bilar. En riktig sådan i dag är en miljon och uppåt, skulle jag säga.
Har det varit svårt att få tag på delar?
– Jag har köpt delar bokstavligen över hela världen. Från Asien, Australien, USA… Det gjordes inte mer än 2 000 sådana här bilar. Och då ska man försöka hitta unika delar till de här bilarna, som är så utspridda – de tillverkades mellan 1985–1988 – och då ska man försöka spåra bilarna och hitta bilar som är demonterade.
Vad har varit svårast eller dyrast att hitta?
– Den lustigaste grejen var nog när jag köpte … det sitter en isolering på undersidan av motorhuven, och den fick jag tag på i Asien. Jätteglad så betalade jag pengarna de ville ha för den, och sedan kom jag på att frakten från Asien – delen går inte att vika eller rulla – blev nästan dubbelt så dyr som själva delen. Men det var det värt, för den satt inte på de amerikanska M5:orna. Och då är vi nere på knappt 500 tillverkade bilar (som hade isolering). Att hitta en i bra skick över huvud taget är … låt oss säga att det inte var någon idé att köpa trisslotter den veckan!
Vad är det unika med bilen enligt dig?
– Den accepterar nog bara fina saker numera, alltså reservdelar. Det spårar ur när jag började sätta ihop den efter att jag hade fått den målad första gången. Då märkte jag att grejerna jag hade plockat av, som man tyckte såg ganska okej ut, inte såg rätt ut mot en nymålad bil. Så faktum är att allt är nytt på bilen.
Är bilen lackerad i dess originalkulör?
– Ja, solidröd. Den gick att få på allt från 518 till M5. Men i sig är den inte så vanlig.
Berätta gärna om ett spännande minne med bilen…
– Det skulle vara de blandade känslorna som uppstod förra hösten, när jag provkörde bilen inför registreringsbesiktning. Jag kom tre kilometer innan motorn rasade! Då var bilen ganska billig en stund kan jag erkänna! Oljetrycket försvann, det hade lagt sig skräp i oljepumpen – alltihop skar sig, och motorn mer eller mindre fördes till metallåtervinning.
Är det dels därför du byter motor?
– Ja, och då bestämde jag mig för att … om jag ändå ska göra detta, ska jag göra det på riktigt denna gång. Det är väldigt dyra maskiner att hålla på med; det var en väldigt kort väg mellan BMW Motorsport och M-bilarna på den tiden. Det är ganska kompromisslöst, men det gör att reservdelspriserna på framför allt motorerna är vettlösa. Det kan handla om tre-fyra gånger så dyrt som till deras vanliga motorer.
Ett bra tips kanske till andra som vill ge sig på liknande?
– Ja, det har man alltid igen.
Kategorier:Motor, Okategoriserade
Presstanda 
Kommentera