– Jag heter Tobias, jobbar som snickare och driver en egen byggfirma och bor i Falkenberg på Västkusten. Född 1981. Bilen är en folkvagnsbuss från 1958.

Intervju: John Sempill Foto: Tobias Gerhardsson

Varför blev det en sådan här?

– Jag vet inte! Jag har alltid varit folkvagnsnörd och det började med att vi var på en midsommarfest. Vi skulle ha vårt första barn och då började mina kompisar prata om att jag skulle behöva en buss när jag nu skulle ha familj. Och de visste om en som stod ute i skogen i Småland. 

– Det gick någon vecka så åkte vi och kollade på vraket. Men den var så dålig så jag bara skrattade åt den och vi åkte hem. Det gick några månader och jag hade nog glömt av hur dålig den var, för helt plötsligt fick jag tag i en skogsmaskin och grejer för att få ut den … och släpade sedan hem den. Jag började jobba på den och den blev färdig till slut… Jag hämtade den nog 2015?

Hur fick du tag i skogsmaskinerna?

– Jag ringde runt och letade upp entreprenadfirmor i området och hittade någon där som kör grävmaskin. Han hade en bror som hade en maskin som jag fick nummer till. Han bodde i närheten och visste var det var. Han tyckte det var lite roligt och hjälpte mig med det. 

Hur var skicket när ni fick ut den?

– Det var totalt skrot. Det var nästan att jag hade tänkt att inte ge mig på den. Den var helt upprostad och hade stått där sedan 1970-talet. 

Kände du till något om bilens historik?

– Jag fick tag i gubben som hade släpat ut den i skogen. Den hade ställts vid en sjö, och det var en liten braskamin i den där de satt och värmde sig när de fiskade. 

Hade han mer att berätta om den?

– Ja, han visste vem som hade ägt bilen från början. Han berättade att ägaren drev en möbelfirma och en av hans anställda sa upp sig och startade en tapetserarfirma – klädde möbler. När han startade firman köpte han denna buss ny. Så gick den sönder och blev ståendes jämte en mack i det här området. Där stod den i några år, sedan frågade han om han kunde få den av tapetseraren. Han tog den och släpade ut den i skogen. 

Vet du vad originalkulören var?

– Samma gröna som är på den nu, fast den var vit upp till. Nu är den svart. 

Vad har du för planer framåt med bilen?

– Nu har jag mest planer att köra med den för nu börjar den vara ganska färdig. Jag har byggt om det mesta på den. Nu är det nog två år sedan som jag byggde en ny motor till den, en 1 835-kubiksmotor. Det är en likadan motor egentligen, fast jag har byggt den större. Jag kör inte med bilen på vintern och det blir kanske 300–400 mil per år, det är lite olika. 

Vad är bäst och sämst med bilen så här långt?

– Den är väldigt praktisk om man åker med hela familjen, men den väcker fruktansvärt mycket uppmärksamhet. Det spelar ingen roll var man stannar, bara man stannar och tankar så kommer det fram folk och vill titta. 

Vilken är den vanligaste frågan alla ställer?

– Vad är det för årsmodell! Det frågar alla. Och alla tjatar om att den är värd hur mycket som helst. 

Har du hunnit känna av bilens personlighet än – har den någon egenhet att nämna?

– Nej, det är nog mest det folk brukar prata om: att VW-bussar är jobbiga att köra. Men jag har byggt om fjädringen och gjort allt så min är helt underbar att köra. 

Har du något kul minne att runda av med?

– Första gången vi var ute och körde med den så körde vi härifrån till High Chaparral och sedan ned till Blekinge. Då var kompisarna med, tillsammans med deras familj också – vi var tre ungar, två barnvagnar, fyra vuxna och packning för en hel vecka som vi tryckte in i den. Men det var inga problem, och då körde vi till Nostalgia Festival i Blekinge, och lastade ut allt och så vann jag pris för bästa ombyggda bil. Det här borde ha varit året precis innan pandemin.