”En väldigt intressant hemresa”

Av John den 19 februari, 2023 • ( 0 )

Jesse Willstedt tröttnade på ekorrhjulet, lämnade tryggheten och började skruva Porsche. Han är född 1983, bor mitt i Stockholm vid Karlaplan och är en före detta crossåkare. Dessutom har han en trevlig 911 i garaget. Presstanda frågar honom mer om den…

Intervju: John Sempill Foto: Jesse Willlstedt

– Jag har vuxit upp kring bilar, mest amerikanska bilar men även någon Porsche. Men jag var inte intresserad av bilar över huvud taget som liten. Jag pluggade och började jobba, och insåg att ”aha, är det nu som ekorrhjulet börjar snurra … är det här livet?” Jag började fundera på vad jag ville göra och tänkte att det kan vara kul med en äldre bil, och hade några vaga Porsche-minnen från barndomen… Jag sökte på Porsche på Blocket och hittade en 912:a uppe i Skellefteå. Det här borde ha varit 2008…

– Då satte jag mig på ett tåg, en enkelbiljett upp dit. Köpte bilen, och hade en väldigt intressant hemresa. Bilen stannade flera gånger. [suckar av minnet]. När jag kom hem körde jag lite med den, men var inte riktigt nöjd. Jag bestämde mig för att snygga till den lite och få den mer körsäker. När jag började riva i den var bilen fullständigt katastrofal. Det slutade med en total – alltså total – renovering. Jag bytte i princip all plåt förutom taket på bilen.

Gjorde du jobbet helt själv?

– Jag gjorde det själv. Under tre års tid var jag instängd i mitt garage som jag byggde upp från noll. Med allt. Bilen blev färdig och den var jätterolig. Under den här tiden kom jag i kontakt med 356-klubben då den är fyrcylindrig. Den var mer lämpad dit än Porscheklubben, som generellt är lite nyare bilar. Jag kom i kontakt med massa gubbar som var väldigt trevliga och hjälpsamma. I den vevan sa jag även upp mig från mitt jobb och var lite pappaledig och så.

Vad var det du sa upp dig ifrån?

– Innan jag började jobba med Porsche, öppnade jag ett kontor till ett norskt bolag i Sverige, som håller på med marknadsanalys. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra, jag var pappaledig och hade följt ett relativt mallat liv till dess. Jag ruttnade på det.

Häftigt att du började jobba med Porsche…

– I den vevan träffade jag en farbror som har hållit på med Porschar sedan början på 1970-talet, som jag började hänga hos. Efter ett tag anställde han mig och jag började jobba med renoveringar, inspektioner och förvaltning av bilar och samlingar – bara Porsche. Jag har aldrig rört en annan bil än Porsche, jag är väldigt nördig och inriktad!

Berätta lite om jakten på din nuvarande bil…

– När jag var färdig med 912:an ville jag ha något annat. Egentligen en 356:a, som jag tycker väldigt mycket om. De är så otroligt analoga, och jag kände att en sådan kunde jag sköta helt själv. Jag har heller aldrig varit så mycket ute efter hästkrafter och fart, som jag ju fick genom crossåkandet. Men det blir aldrig som man har tänkt…

Vad är det för modell?

– En 1971 T, 911. I slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet byggdes den om för att vara lite ”värst”. Den har RS 1973-skärmar bak, RS-spoiler fram, och det följde med en ducktale, men den skippade jag då jag inte ville ha en klonbil.

– Jag började kolla på bilar, men det var ingen som kändes som något jag ville ha. Men en dag ringde en farbror till mig, som bodde i Gröndal och sa att han hade en 911 till salu. Han sa inte så mycket mer. ”Du kan komma i morgon och titta på den”, sa han. Det måste ha varit 2009 eller 2010? Så jag och min styvfar åkte dit, farbrorn rullade ut en helt otrolig bil ur garaget. Jag höll på att ramla ihop av hur ball den var. Men just då hade jag träffat min blivande fru, och vi hade precis köpt en ny lägenhet och jag hade sagt till mig själv att jag inte kan köpa en till Porsche nu, det var inte läge. Men jag lyckades övertala min styvpappa att hålla i bilen åt mig. Det blev affär och gick något år. När jag gifte mig fick vi bilen i bröllopspresent. Eller, ”fick” bilen – jag fick köpa bilen! Men den levererades som en present! Och det här var innan bilarna kostade som de gör i dag, även om det inte är så längesedan.

Och motorn?

– Den är uppborrad, så i stället för en 2,2 liter sitter en 2,5-liters motor i. Den har fräcka Webrar som endast satt i 1968 S-modellen. Racekoppling, ställbara dämpare runtom och massa annat, som den hade vid köpet. Men den var rätt risig, och hade stått sedan 1992 eller något sådant. Jag plockade ned bilen men ville lämna det yttre. Hjulupphängning, motor, låda – allt har varit ur och gjorts iordning. Men jag har lämnat ytterkarossen som den var, förutom några ställen där jag har behövt måla i. Den ser lite sunkig ut på utsidan.

Avsiktligt, gissar jag?

– Precis. Jag hade redan renoverat en bil och kände att bilar i dag är så nyrenoverade och fina. Jag tyckte att det var lite roligt att lämna bilen som den är. I mina ögon var den tillräckligt bra för att göra det. Inredningsmässigt har jag tagit ut allt, men den är inte extrem, jag har baksätet kvar. Men jag har lättat den lite inuti. Det är ett ständigt pågående projekt. Jag har svårt att göra mig av med grejer [skrattar]. Jag är liksom ingen bilbytare, eller att jag jagar nästa, utan jag gillar att växa med bilen.

Har du några planer framåt med den?

– Egentligen inte så mycket. Jag hade den på ”rullande landsväg” i höstas, och gjorde lite förfiningar efter det. Men det är inte så mycket, jag ska byta koppling och så blir det nya däck innan sommaren. Sedan ska jag nog behålla den som den är.

Vad gillar du mest och minst med den?

– Det bästa är nog ljudet. Jag har ett racesystem på, med ett fantastiskt ljud. Och skicket gillar jag, den är lagom risig på utsidan för att man ska kunna använda den inne i stan. Jag kan åka och handla mat med den och ställa den någonstans utan att vara rädd om den. Men det dåliga med den är samtidigt också ljudet… Det låter nästan för högt för att puttra runt mitt i stan, och jag tror vissa människor tar lite anstöt av det.

Har den några intressanta personlighetsdrag, eller något som brukar gå sönder?

– Den är faktiskt väldigt snäll och trevlig. Och jag har haft den förmånen att alla Porschar som jag har haft har egentligen funkat. Jag har aldrig haft några riktiga problem efter att jag har gjort iordning dem. De går inte alltid perfekt, men jag har inte haft några ”stanna mitt i vägen och behöver bärga”. De är väldigt pålitliga när de är ordentligt genomgångna. Det är fantastiskt.

Har du något fint minne med bilen du vill runda av med?

– Det största är nog att som bilintresserad hade jag drömt om att ha något kul att åka i när man gifter sig. När den stod där, och när vi åkte från kyrkan till festlokalen i den … den blev en del av familjen från den stunden. Det var väldigt fint. Nu har vi en son som är nio, och han har varit med i bilen till Danmark, Skåne och Finland – jag, min fru och han i baksätet. Den har verkligen varit med!