Ett anglosaxiskt namn från 1000-talet, med rötter från den tidigare franska provinsen Brabant i Flandern, har i modern tid blivit ett av de mest racingförknippande varumärken som finns. Men det är inte historia vi ska ägna oss åt i första hand, utan namnet Brabham.
Jack Brabham var en australiensisk racerförare med stora framgångar på den internationella racingscenen. Än idag är han landets främsta genom tiderna, bland annat med sina tre världsmästerskapstitlar i Formel 1 – 1959, 1960 och 1966. Hans tredje och sista världsmästerskapstitel vann han dessutom med sitt eget team, något ingen annan har lyckats med varken före eller efter.
En mästerlig debut
Idag finns namnet inte längre kvar i Formel 1; det försvann helt och hållet från motorsportens toppklass 1992, efter att det dåvarande teamet kollapsade halvvägs igenom racingsäsongen. För alla racingfans kan det för övrigt vara intressant att veta Giovanna Amati körde för Brabham-teamet i början på 1992. Hon är den senaste aktiva kvinnliga tävlingsföraren i Formel 1.
Fram till dess hade teamet hunnit byta ägare och under processen skulle även Brabham-familjen tappa sitt eget varumärke. Inte förrän i början av 2010-talet skulle Brabham-familjen åter få ägandeskap över varumärket Brabham, detta efter en långdragen rättsprocess.
Det för oss dit vi är idag. Bilen ni ser på bilden heter BT62 och är en renodlad tävlingsbil, tillverkad av det nystartade företaget Brabham Automotive. När sonen David Brabham fick tillbaka namnet blev detta ett av de resulterande projekten. Bilen introducerades 2018 och gjorde sin första tävling i slutet på 2019, på den legendariska racerbanan Brands Hatch i England. Där den också vann. Ingen dålig debut, dessutom med David bakom ratten. En Brabham bakom ratten på en segrande Brabham-bil. Låter det bekant?
Begränsad upplaga
Som brukligt med bilar av den här sorten blir det endast ett fåtal tillverkade exemplar. Totalt producerar Brabham Automotive 70 stycken BT62, och inga gatlagliga versioner från fabrik. Ett konverteringskit för att få den trafiksäker erbjuds däremot som tillval. Och i siffror? Noll till hundra gör den på tre sekunder, och toppfarten? Inga konkreta uppgifter att redovisa. Men under huven (bakluckan kanske rättare sagt?) sitter det en normalaspirerad 700-hästars V8 på 5,4 liter, paketerad i en kolfiberkonstruktion med en matchvikt på drygt 970 kg.
Den sobra prislappen på 1 miljon pund innebär dock att hela sparkontot får tömmas om man vill lägga vantarna på ett exemplar, och nu menar vi plastbyggsatsen man får limma ihop själv. Och i ärlighetens namn, vem behöver veta hur snabbt man kör på en racerbana? Ligger man först spelar det ingen roll vad det står på hastighetsmätaren! Ligger man sist i ledet, för delen, lär man heller inte vilja veta vad mätaren visar. Men visst är bilen magnifik att titta på?
Kategorier:Motor, Okategoriserade
Presstanda 
Kommentera