Det är rätt så intressant att analysera läget kring Sebastian Vettel. Situationen tycks ha fått ett eget liv, som om han förväntas underprestera nuförtiden. Vi väntar bara på att han ska snurra i pressade situationer numera.
Ett som är säkert dock, är att han lyckas få ”snurr” på spekulationerna kring hans vara eller icke vara i Formel 1. Är han i ärlighetens namn så pass obekväm att han inte lyckas hålla bilen på banan? Och vad beror detta på? Många skulle hävda att det till stor del har att göra med ungtuppen som sitter i den andra Ferrari-bilen, Charles Leclerc. Hur mycket sanning ligger det i den tesen?
Året är 2014, Sebastian Vettel kör sitt sista år tillsammans med Red Bull, dock med Daniel Ricciardo som teamkamrat efter att Mark Webber tackade för sig säsongen innan… I den interna kampen Ricciardo och Vettel emellan det året var det ingen match – australiensaren skrapade ihop tre segrar, Vettel lyckades inte med en enda. Vettels bästa placering var en andraplats. Vid endast tre tillfällen utöver andraplatsen skulle han lyckas nå pallen, som Ricciardo lyckades nå åtta gånger. Ricciardo blev trea i mästerskapet och Vettel blev femma.
Vill man vara filosofisk skulle man kunna föreslå att Sebastian Vettel redan var ”klar” med F1 2014. Fyrfaldig världsmästare, och bäst i sin generation – vad hade han kvar att bevisa? Att bli frånåkt som han blev 2014 kan således endast betyda något av följande: att Daniel Ricciardo är en otrolig talang, att Mark Webber underpresterade, eller att Red Bull-bilen mellan åren 2010-2013 var överlägsen och designad till 100 procent kring Sebastian Vettel. Kanske en kombination av allt.
Motivationen vaknade till liv när dörren till Ferrari öppnades. Hela Italien tog emot Sebastian Vettel med öppna armar. Han var den som skulle ta Ferrari tillbaka till tronen. Alla trodde – förväntade sig – att tyske Vettel, liksom Schumacher före honom, skulle få titulera sig som världsmästare med Scuderia Ferrari. Premiärsäsongen började bra med tre segrar, en nervkittlande emulering av Michael Schumachers första säsong i samma team.
2016 visade sig, det gjorde dock inte segrarna. Det enda teamet att vinna race det året förutom Mercedes var Sebastian Vettels förra team, Red Bull. Ytterligare ett bakslag för Ferrari och Vettel. Den riktiga fajten kom 2017 när han slog till med en seger direkt, i premiären i Australien. Ytterligare fyra segrar skulle följa och han slutade tvåa i mästerskapet, dessutom före en Mercedes. Sedan kom 2018, året med den stora blundern i Tyskland, som blev säsongens snackis. Avåkning där bilen fastnade i kattlådan, för er som inte minns. Den avåkningen förlöste misstag på misstag – den senaste under Italiens GP för några dagar sedan, där Vettel snurrade oprovocerat; en händelse som skapade en minst sagt kaotisk kedjereaktion.
Sebastian Vettel kör idag som Juan Pablo Montoya gjorde precis innan han lämnade McLaren 2006. Han snurrade som om han var balettdansör, till och med under uppvärmningsvarv. Brist på koncentration är vad som föranleder detta. Vi vet att Sebastian Vettel är snabb, han är under inga omständigheter sämre än Charles Leclerc och har ”åtminstone” erfarenheten att luta sig mot. Det som spökar är huvudet: Vill Sebastian Vettel det här längre? Kanske Nico Rosberg inte är så tokig som F1-förarna påstår, när han föreslog att Vettel kanske skulle ta hjälp av en sportpsykolog?
Kategorier:Formel 1
Presstanda 
Kommentera