Om någon hade sagt att Mercedes skulle vinna säsongens tre första race hade man antagligen trott att de hade glömt ta sin hostmedicin. Inte nog med att de har ett hundraprocentigt resultat hittills, de har dessutom tagit dubbelsegrar varenda gång. En del skulle hävda att den enda ”befogade” segern kom i Australien, när Valtteri Bottas fullständigt dominerade. Men egentligen var även de andra två segrarna ”befogade” – man vinner inte en tävling genom dålig tillförlitlighet; hade Ferrarin hållit ihop hade de röda haft minst en seger i portmonnän, i kraft av Charles Leclerc.
På tal om Leclerc: Jag kan inte minnas när media sist tyckte så synd om en förare som gått miste om en seger. Kom igen, han har kört tre tävlingar för Ferrari (två vid det skedet). Det kommer fler chanser. Det var som att han hade ramlat och slagit sig på dagis. ”Hjärtekrossande”, kunde man läsa överallt. Jag önskar jag fick den medkänslan när jag missar bussen på morgnarna, eller när mjölken är slut i affären. Det var sorgligt när Felipe Massa gick miste om sin enda chans till VM-titeln 2008, eller när Damon Hill blev påkörd av Michael Schumacher i Australien 1994. Där kan man prata om brustna hjärtan. Men en förare som mister sin första seger när man är i början av sin karriär? Kom igen nu, sätt saker i perspektiv. Så, nu har gjort mig av med veckans aggressioner. Låt oss gå vidare.
Vad tyckte ni om racet i Kina? Många har uttryckt sin besvikelse över hur tråkigt racet var. Det beror på hur man ser på det. Mercedes dominerade – berätta något vi inte vet; i sådana lägen gäller det att titta längre ner i fältet. Ferrari till exempel. De fick det hett om öronen när de bad Charles Leclerc hålla undan för Sebastian Vettel. Tysken Vettel lyckades ta sig till prispallen och såg faktiskt nöjd ut under prisutdelningen. Martin Brundle sade faktiskt något intressant under föregående race, då Leclerc hade tekniska bekymmer. Han föreslog att det kanske var just detta som Ferrari garderade sig mot i Australien, en eventuell anledning till att farten från försäsongstesterna hade försvunnit. Intressant.
Sebastian Vettel berättade även i en intervju efter tävlingen i Australien att de eventuellt hade varit lite väl konservativa. Utvecklingen i Bahrain hävdade motsatsen – de hade inte varit för konservativa, de hade tagit det säkra före det osäkra. I Bahrain skruvade de upp prylarna till steg elva och konsekvensen var en seger om intet.
Ett växande bekymmer är Red Bull och Max Verstappen. Även Pierre Gasly förtjänar att nämnas i sammanhanget. Säsongen öppnade med dunder och brak med Hondas första pallplats i hybrideran. Därefter har det inte sett lika självklart ut. Red Bulls teamchef Christian Horner har även sagt att teamet inte har segrar som målsättning i dagsläget. ”Sanningen är att vi inte har satt mål för antal segrar. Vårt mål är att minska gapet till ledarna”, säger Horner enligt onestopstrategy.com. Jag ställer mig även undrade över Max Verstappen. Börjar nyhetens behag att sina? Är han verkligen den lovande världsmästaren med talang nog att ge sig på Michael Schumachers sju titlar? Är han lika hänsynslös som Ayrton Senna? Faktum är att för varje race som går gnuggas lite av magin kring honom bort. Det enda han gör är att svära i teamradion och ge tillbakakakor till sina konkurrenter.
Jag lyfte detta i ett Twitter-inlägg och har aldrig fått så mycket skit som då. Det är kul att folk är passionerade, dock är det läskigt att folk inte har några gränser för hur man behandlar varandra på nätet. Folk skulle behöva något viktigare än F1 att leva för.
Tiden kommer visa om Max Verstappen är nästa stora stjärna. Faktum är att han har gått miste om bedriften att bli tidernas yngste att ta pole position. Det är inte hela världen, men att Daniel Ricciardo lyckades ta pole position i samma bil som unge Max säger en del om bägge – på tal om perspektiv.
Kategorier:Formel 1
Presstanda 
Kommentera