Efter att ha bjudits på racing som kunde ge otippade resultat i fyra säsonger fick jag lite ont i magen när det såg ut som att bilarna bara hamnade på rad i Saudiarabiens ePrix – ända in i mål. Det var klurigt att köra om, inga bilbyten som kunde kasta om ordningen, och så vidare. Men efter att ha sett Marrakech ePrix är jag desto lugnare.
Säsongens andra ePrix bjöd nästan på tillräckligt med underhållning för att räcka hela året! Den regerande världsmästaren Jean-Eric Vergne missade grovt in i första kurvan och hamnade rejält på efterkälken. Det är lite udda att han skulle ge sig på en sådan manöver; Sam Bird var längst fram i pole position, och kom av linjen på ett bekvämt sätt, med en tydlig ledning framför Vergne. Ändå skulle Vergne otåligt nog försöka smita på insidan av Bird in i den stora vänsterkurvan. Högerfram på Vergnes Techeetah-bil touchade vänstersidan på Birds Virgin och Vergne snurrade. Jag kan inte förstå hur man låter det hända. Vergne skulle ha haft is i magen och tagit honom senare. Techeetah-bilarna slutade på en femte- och sjätteplats – en bra uppkörning visserligen, tänk bara hur det hade kunnat se ut utan snurren.
En annan lite udda incident var den mellan teamkollegorna i BMW. En övertygande ledning med båda bilarna längst fram, slutade i adrenalin och tårar när Antonio Felix da Costa körde för aggressivt mot Alexander Sims i systerbilen. Det som hände var att da Costa bromsade sent och missade vänstersvängen, och Sims på hans högra togs med på en lång inbromsningstävling. Medan da Costa kanade rakt fram och in i väggen kunde Sims återansluta till tävlingen, dock flera placeringar ned. Istället för en dubbelseger, och en andra seger i rad för teamet, blev det en fjärdeplats för Sims och en DNF [Did Not Finish] för da Costa. Visst är det förargligt för teamet att sådant händer, men det är ändå ”early days” och BMW är färskingar här. Det hör nästan till. Räkna med att BMW har en tydlig strategi för sina förare om de ligger etta-tvåa i tävlingar framöver.
Segraren i racet, Jerome d’Ambrosio, vann framför en hårt pressande Robin Frijns i Virgin. Det blev hans första riktiga seger i FE. Han tilldelades vinsten i Mexikos ePrix 2016 efter att Lucas di Grassis resultat uteslöts, samt i Berlins ePrix 2015 (också efter en uteslutning av di Grassi) men nu fick han stå högst upp på egen merit. Marrakech visar sig därmed vara bra jaktmarker för Mahindra-teamet då även Felix Rosenqvist vann där förra året. I den andra bilen som Pascal Wehrlein satt i var det däremot desto tråkigare – en DNF för hans del.
Och vad händer med HWA i ärlighetens namn? Stoffel Vandoorne är återigen längst ned i resultatlistorna. Han tog helt enkelt med sig resultaten från Formel 1 och McLaren och slängde in dem i Formel E. Borta bra men hemma bäst tydligen. Han behöver nog nollställa sin skalle på något sätt. Inte går det bättre för Gary Paffett i den andra HWA-bilen heller. Nej, jag säger ut med Gary Paffett illa kvickt, och in med Esteban Ocon så kanske de kan vända på den bedrövliga starten på sin FE-satsning.
Helgen till ära var även Max Verstappen på plats och tittade på Formel E. Eller rättare sagt: han jobbade. Som bekant så uppträdde han osportsligt i slutet på förra F1-säsongen (han bråkade med Esteban Ocon i depån efter Brasiliens GP) och bestraffades med två dagars samhällsarbete. En av dagarna är nu avtjänad. Han fick alltså sitta och titta på när domarna övervakade Marrakech ePrix. Något som han tydligen uppskattade. Verstappen gav till och med beröm och lärde sig att det inte är så lätt som han kanske trodde. Grabben växer visst!
Kategorier:Formel E
Presstanda 
Kommentera