Jag heter Rajan Paymaster, är 53 år gammal och bor i Northampton, England.

Intervju och foto: John Sempill

Hur fick du tag på denna raritet?

– Jag har alltid haft en öm punkt för Volkswagen. Min första bil var en Volkswagen, en Golf Mk1, och jag har fortfarande flera Mk1:or kvar. Jag har ägt mellan 30 och 40 Mk1:or genom åren, och säkert tio Golf Mk2:or. Jag har haft ännu fler, men jag har sålt av några. Fast generellt sett behåller jag dem eftersom de är så speciella. Jag har en GTI från 1976 – en riktigt tidig från juni, vilket var den första produktionsmånaden. Sedan har jag några från 1978, 1979 och 1980. Dessutom två Golf Oettinger, som är kända som ”16 S” i Frankrike. Jag kan mycket om Volkswagen, och den här dök upp i en annons i England. Den var ursprungligen registrerad där också, men alla tillverkades som vänsterstyrda.

Så när den här dök upp var du bara tvungen att ha den?

– Ja, och jag visste precis vad det var för något. Det lockade också att just den här var den enda som levererades till England – närmare bestämt till Volkswagen UK, som ägde den först. Den ägdes senare av chefen för Volkswagen Motorsport i Storbritannien innan den hamnade i privata händer. Den hade sedan ett par ägare till innan jag fick tag på den. Nu har jag haft den i 20 år – jag köpte den 2004.

Hur såg prisbilden ut då? Nu har de skjutit i höjden …

– Oja! Den har gått upp en hel del. Men redan då var det mycket pengar för en Mk2. Vanliga Golf GTI Mk2:or kostade allt från några hundra pund till kanske två-tre tusen som mest. Den här kostade betydligt mer än så. Men nu ligger den i linje med majoriteten av de klassiska bilarna från 1980- och 1990-talet, särskilt de mer sällsynta modellerna.

Kör du bilen mycket?

– Jag kör den en hel del hemma när solen är framme. Jag bor ute på landet och kör på de lokala vägarna – fantastiska körvägar. Jag kör aldrig i regn och undviker långa sträckor på motorväg. Motorvägskörning är dessutom rätt trist. De senaste 20 åren har den bara gått runt 2 000 miles [ca 320 svenska mil]. Så i det stora hela: nej, den används inte jättemycket. Men det är ändå väldigt trevligt att bara öppna garaget och se den stå där.

Vad är det bästa med just den här?

– Förmodligen att den är så otroligt sällsynt. Och att den inte ser ut att vara en snabb bil. Den ser ut som vilken femdörrars-Golf som helst. Folk i allmänhet har ingen aning om vad det är – det är den ultimata ”sleeper”-bilen. Hela 210 hästkrafter ur en 1,8-litersmotor. Man var tvungen att köpa en superbil, som en Porsche eller en Ferrari, för att få liknande siffror 1989. Då fanns det egentligen bara två andra konkurrenter: BMW M3 E30 och Lancia Integrale. De var de enda ”icke-sportbilarna” med den här effektnivån.

Har du några planer för den framöver?

– Den är mer eller mindre klar, ärligt talat. Men samtidigt finns det ju projekt som aldrig blir helt färdiga. Jag kanske fräschar upp fälgarna framöver, även om de ser helt okej ut nu. Det handlar mer om de små detaljerna. Under covid tillbringade jag mycket tid under bilen; jag plockade ner upphängningen och bränslesystemet och gjorde om allt. Allt underhålls- och reparationsarbete som den förhoppningsvis någonsin kommer att behöva har redan utförts.

Är du sugen på att sälja den?

– Nej. Jag har en del fina Volkswagen-bilar och den här blir nog en av de sista jag gör mig av med! Visst får jag bud på den då och då, men jag planerar inte att sälja den. Och visst är det kul att veta vad den är värd, men i slutändan spelar det ingen roll.