– Jag heter Marcus, är 52 och är uppvuxen på landet och har jobbat som fastighetsmäklare i 25 år. Numera driver jag ett fastighetsbolag och är baserad i Västervik. 

Intervju: John Sempill Foto: Marcus Call

Vad är din koppling till Mercedes-Benz?

– Min morfar har alltid varit motorintresserad. Men pappa var inte det, men det gick väl i arv till mig och hoppade över en generation! Min morfar hade en blå Mercedes 200, W114, det var väl säkert en 71:a eller något sådant. Den bilen satt jag och lekte i. Jag minns den karaktäristiska ratten i de här gamla Mercedeserna. Han rökte pipa och cigaretter: Mercedes-lukten, kombinerad med piparöken – jag kan känna doften nu när jag tänker på den. Jag tyckte bilen var så fascinerande och när han drog i gång den. Det var så jag fastnade för Mercedesbilarna. 

Hur fick du tag på din 300?

– Bilen som jag har nu kom ut på Blocket. Jag såg en annons: ”300 SEL”. Jag tänkte att det måste ha varit den stora modellen, för jag var inte så inläst. Jag begrep nog inte vad jag köpte! Bilen är Mercedes-Benz 300 SEL, 1970-årsmodell. W109 är modellbeteckningen. Och den heter 109 eftersom det är luftfjädring. W108 finns också, en likadan, men då är det ingen luftfjädring. 

Så du var inte på jakt efter en?

– Nej, man jag har tänkt att det vore kul att ha en sådan. Mer än så var det inte. Jag hade någon gammal Jaguar hemma och lite så där, men så såg jag den och tänkte att jag måste köpa den!

När var detta?

– Kan det ha varit tio år sedan? Det var en som heter Carl-Erik Stjernwall som ägde den. Han hade importerat den från, om det var Holland? Och bytt den mot en träbåt. Han insåg att det var rätt mycket jobb med den där bilen. Jag, lite halvt blåögd, köpte den där bilen nästan på stående fot. Och for upp till Stockholm och hämtade den på en släpvagn. Det var luftfjädring, och det var något fel på den och jag tänkte att det var väl inte så farligt. Men bälgarna var helt slut, ventilerna som sköter det där, allt var slut. Det var bara att försöka sätta sig in i det där. Jag pratade massor med en som heter Jonas Robertsson som är med i merca-klubben, han är specialist på just den här modellen. 

Blev det en helrenovering?

– Nej, jag var glad att få i gång den. Jag lyckades få hjälp av några bekanta att få ordning på just de här ventilerna. Sedan höll inte bälgarna så bra, men det gick att köra med den. Jag körde flera hundra mil med den och åkte till Öland och allt möjligt. Sedan började den stanna när den blev varm. Så kom det mer och mer problem. Men nu är den bättrad i lacken, det är ny skinninredning, det är nya bälgar, nya bromsar, ny motor. Och ny mattsats, som jag håller på och lägger in nu, och ny el. 

Så lacken var bra i sig?

– Den var ganska bra i sig, sedan var det på några ställen som den var lite misshandlad från Tyskland eller Holland där den kom ifrån. 

Och motorn, är den renoverad eller bytt?

– Där var det också en grej, det började med att den stannade – den är så avancerad att det finns en elektronikbox i den här som styr tändning, och det är något som heter transistortändning, som styr insprutningen. Jag trodde det var den, och fick tag på en i utbyte men det visade sig vara fel. Och så var det fel på bensinpumpen och det var en massa felsökning. Och sedan när vi väl fick i gång den igen …  motorn hade gått varm för jättemånga år sedan. De hade försökt lappa ihop den med cement – blocket var snett. Vi fick tag på en motor i Italien som skulle vara perfekt, och det var den naturligtvis inte. Så när den kom hem fick vi plocka ihop en motor av delarna. Men nu går den. Det är en V8 på 3,5 liter. Systerbilen är 6,3 – 300 hästar och den här tror jag är 230. 

Hur mycket körning blir det per år med dina bilar?

– Jag har ett antal sådan här, jag ställer av min vinterbil och kör en månad i taget med de här. Så jag kommer köra med den i kanske en och en halv månad? I år blir det inget. Det är en fantastisk bil – jättelång hjulbas i kombination med luftfjädringen, och V8. Man kan köra 180 med den – det får man inte göra! Men skulle man göra det så finns det inte en vibration. Man kan sitta och hålla i ratten med tummen och pekfingret. Det är helt fantastiskt vad man åker bra i den. 

Vad är det bästa och sämsta med bilen?

– Det bästa är att den är så gammal och att den fortfarande håller. Att den hänger med i trafikrytmen. Mercedes var före sin tid med den här. Det är verkligen en modern bil i gammal tappning. Nackdelen är att den är så avancerad och det krävs specialkunskap om den går sönder. Den där elektronikboxen styr tusen saker i den där bilen…

Hur är reservdelsutbudet?

– Det är bra, det finns mycket på eBay. Och en sida i Tyskland som heter mbclassic.de. Där kan man klicka på de här gamla modellerna och det finns massor med delar. Och så har man skaffat sig lite kontakter genom åren. Det finns en gubbe i Växjö som jag har mycket kontakt med, som jag köper mycket delar av. 

Har bilen och processen lärt dig något om dig själv?

– Det har den gjort – jag har kommit på att jag är lite lat! Jag försöker själv mycket, men när det blir för avancerat orkar jag inte sätta mig in i allt utan då får man ta hjälp av en expert. Jag tror det kanske främst gäller den här bilen. De andra bilarna jag har är inte så avancerade. Men den här… Där går gränsen! Så det har jag lärt mig om mig själv. 

Har du något kul minne med bilen att dela med dig av?

– Det var när jag köpte den. Då var jag så i helskotta nöjd med mitt köp. Jag var uppe i Stockholm och skulle tanka min bil. Den stod där, jättestor, tyckte jag att den var. Så var den lite sänkt fick jag för mig, men det var bälgarna som var slut. Och var jag än stannade så frågade folk vad det var för något, och om den var till salu. Jag var tvungen att stanna flera gånger på vägen hem för att bara gå ut och titta på bilen. ”Är det där min alltså?” Jag begrep nog inte vad jag hade köpt. Så kan man väl säga!