Ägaren av denna unika Ferrari heter Robert. Han är 60 år och jobbar med finansiering. Bilen har han haft sedan 1999. 

Intervju & Foto: John Sempill

Hur föll valet på den här och vad är det för bil?

– Det är en Ferrari 400 Spider årsmodell 1980, en konverterad bil. Det är egentligen en coupé från början. Jag hade en coupé innan och hade sett dessa på bild och ville ha en öppen bil. Så då hittade jag en i Kalifornien och köpte den faktiskt osedd, på eBay. Det här var 1999.

Köpte du bilen ombyggd?

– Just det här exemplaret såldes ny som coupé i Belgien av racerföraren Jacques Swaters till en belgisk kompis, som aldrig plockade ut den. Sedan gick den direkt till USA, oregistrerad. Där konverterades den till cabriolet hos Straman. Så den såldes ny i USA som cab, till en familj i Los Angeles. Där har den varit tills vi köpte den, som andra ägare. Modelltypen kom 1974 tror jag, och gick till 1987. Så den har funnits i produktion ganska länge – en av dem som har gått längt i produktion. Och så finns det lite olika varianter, den första hette 365 GT4 och sedan kom 400i och sedan 412. 

Vad har du planer med den framåt? Finns det något du behöver göra med den?

– Nej, ingenting och den har bara gått 4 000 mil. 

Vad är det för motor i den?

– Det är vanliga Ferraritolvan från den tiden. Den heter 400 för att det är 400 kubikcentimeter per cylinder, så det är 4,9 liter. 

Finns det något du är mindre nöjd med hos denna?

– Det är 1970-talsteknik så det finns massor med saker! Men om du jämför med en Volvo 142 så är det ganska remarkabelt. Så tidstypiskt är den nog välgjord. Den väger 1 600 kg. Men det var nog så bra det gick att göra då. 

Vad är det bästa?

– Det måste vara motorljudet. Gamla V12:orna låter fint. Och just den här är en automat, tyvärr. Men många av dem var automater, ämnade för den amerikanska marknaden. Det finns några få manuella. Och ännu färre cabbar. Det finns 36 cabbar gjorda av den här varianten. Och fabriken har gjort två. Och sedan finns det några till som har gjort cabbar. Så kanske totalt 50 av 2 700 bilar, eller något. 800 av just den här modellen gjordes, och av den gjordes åtta eller nio cabbar. 

Vad har bilen och processen lärt dig om dig själv?

– Det vet jag inte. Det är inte min första bil av det här fabrikatet. Jag är egentligen ingen Ferrariman, jag har åkt Alfa i alla år. Men sedan snubblade jag över en annan Ferrari som hade stått väldigt länge, som de inte fick registrerad. Och då köpte jag den och gjorde iordning den och fick den registrerad, och sedan blev det några andra. Men, inte mer än att vara noggrann och hålla efter grejerna och se till att allt är i gott skick! Och kanske inte vara ute i regn så mycket med en sådan här, för det är en väldig blandning med material. Aluminium, rostfritt stål, glasfiber. Det är inte så bra om det blir blött! Men den är enkel att äga, billig att äga, alla delar finns i England. 

Så allt går att få tag på?

– Allting. Och det är billigt. Folk tror att det är dyrt, men inte de här gamla. Det är kedjor till kamarna, helaluminiummaskin, samma sprut som sitter på Porsche RSR, fast två stycken. Alla delar finns. Och som sagt, ganska billigt. Hjullager finns, bultar finns, gummiupphängningar finns!