Från franskt till italienskt, till lojala värmlänningar och brända kopplingar i Skåne. Besar bor i Malmö, har precis fyllt 39 och jobbar som ingenjör inom elektronik. Här berättar han om sin resa som började med att stilla en mekarhunger.
Intervju: John Sempill Foto: @besar_j
Vad är det för bil vi ser här?
– Det är en Alfa Romeo GTV6 Grand Prix, den är speciell för mig då det är min första Alfa och i princip min första bil. Grand Prix innebär att den har ett kjolpaket, inget annat egentligen men det är en av de senare som byggdes och då fick den ett kjolpaket – en sorts facelift. Den är inreggad som en 87:a i Sverige. De byggdes till och med 1986, så det är en av de senare. Enligt VIN-numret är det en av de 50 sista som byggdes.
Hade du alltid drömt om en Alfa?
– Inte alls faktiskt. Alfa Romeo har inte funnits på radarn. Jag kommer från Kosovo, och där är det BMW, Mercedes, Audi eller hela VW-gruppen som gäller. Alfa finns inte på kartan!
Hur fick du nys om den här?
– Jag har alltid varit bilintresserad. När jag fyllde 30 passade jag på att stimulera en ålderkris och köpte min första bil. Behovet av bil fanns inte, men jag ville ha en gammal entusiastbil så jag kunde skruva. Som ingenjör gillar jag att skruva och fixa! Det blev en Peugeot 404 – jag gick in på Blocket och kollade utbudet mellan spannet 10 000–20 000 spänn.
Så det kunde bli vad som helst, tänkte du?
– Ja, men jag tänkte mest BMW 2002:or och liknande. Det var en som var ganska bra prissatt och bilar hade ännu inte hunnit bli så dyra då. Vissa modeller hade tagit fart, men inte alla. Men det blev ingen affär, och jag ville bara ha något att skruva och dona med. Så jag kollade igenom Blocket och såg en Peugeot med rattväxel, startvev … det vara bara wow … jag måste ha den här! Just då hade jag ingen plats att meka på. Jag brukar göra saker i fel ordning. Jag dyker med huvudet först…



Så det blev den?
– Jag köpte den, och mekade lite hos vänner och föräldrar. Sedan insåg jag att jag måste ha ett garage. Men den var inte så snabb, och jag gillar lite mer fart och action. Då hade en kollega en BMW E30 som han körde bana med. Den gillade jag. Men hans bror hade en Alfa Romeo GTV6. Och den var så mycket snyggare. Och samtidigt hade jag börjat kolla på Petrolicious; det här var väldigt tidigt – de hade typ tio videos. Och deras första, som inte ens var en video utan en ljudinspelning med lite bilder på, en Alfa Romeo Milano [75] som de kör i tio minuter, och man hör bara ljudet. Allt hände parallellt: jag såg hans GTV6:a och Milanon, och då började jag läsa om Alfa. Det blev många ”aha”-upplevelser. Ju mer jag läste, desto mer imponerad blev jag.
Början på en ny jakt, låter det som?
– Då började jakten på en Alfa V6 från 1980-talet, främst en GTV6, men 75:or också. Där jag bodde fanns det en som parkerade här. En röd 75:a. Jag skrev till honom, ”Det här är egentligen inte bilen jag söker men den ser så fin ut, vill du sälja den?” Han ville absolut inte sälja den. Men sedan dök det upp en annons på ett forum, AlfaPower. En väldigt dålig annons, allt i versaler och ingen meningsuppbyggnad – inga punkter och väldigt dåliga bilder. Men jag visste att det fanns något där… Och priset var helt rätt. Jag ringde och pratade med Jörgen, eller Göran, kanske han hette, i Värmland. Jag var trea på tur. Det var några andra som skulle ha den och jag försökte pusha på, och sa att jag kunde betala mer. Men han var proper, värmlänning, och sa att han hade lovat att hålla sitt ord. Han sa att vi får se.



Hur gick det?
– Jag kunde inte sova, frun förstod också vad som hände… Men till sist sa han att de hade haft sin chans, och att jag var välkommen upp. Då tog jag farsans bil, jag och brorsan och en kompis körde upp. Och så körde jag ned med den senhösten 2014. Han hade en annan GTV6:a också som jag kunde få för 10 000 spänn… Jag svarade, ”Nejnej, jag ska inte ha mer bilar … den här får räcka!” Vilket jag ångrar stort i dag…
Påbörjade du en renovering?
– Det första jag gjorde var att jag köpte fälgar, som kostade typ 20–25 procent av bilens värde på den tiden. Frun var inte alls glad, men jag valde att riskera att sova på soffan för att det var väldigt speciella fälgar! Original RZ-fälgar, de som jag har på min 75:a nu. Jag trodde inte på säljaren att de var riktiga, och frågade säljaren flera gånger om det. Han blev nästan irriterad och skrev typ, ”Vill du att jag delar dem och skickar i bitar?”



Vad mer har du hunnit göra med den?
– Nu har jag bytt varenda gummidel som finns, motorn har varit ur, jag har bytt växellåda, alla hardyknutar… Jag har satt dit RS-R-coilovers, det är Ron Simmons som har designat dem.
Är bilen körbar i dagsläget och har du några nya planer framöver?
– Den är väldigt nära körbar. Det är bara att få ihop avgassystemet, kopplingen och lufta bromsarna. Planen är att få ihop den och köra fram till nästa uppdatering. Men förhoppningsvis dröjer jag med nästa uppdatering… Med åren som har gått har jag insett att det är bättre att köra än att meka men det kommer alltid andra bilar emellan, som behöver tid och plats. Jag är lite en sådan som sparar det bästa till sist. Och GTV6:an är det bästa i min värld. Min första Alfa!
Vad är bäst respektive sämst med din GTV6?
– Det bästa är motorn och utseendet. Det sämsta är att det är en 1980-talsbil. Det är mycket gnissel och skrammel.
Vad har bilen och processen lärt dig om dig själv?
– Varje gång jag har kört den, eller tar ut den för första gången på säsongen, inser jag att jag kör väldigt aggressivt. Och med åren har jag insett att den får hornen att växa! När jag har kommit fram till min destination, eller hem, så har jag funderat på över hur jag egentligen kör… Att det kanske var lite onödigt. Så jag ska försöka lära mig att inte göra så! Jag kör inte idiotiskt eller vårdslöst, men lite aggressivt.
Har bilen någon särskild egenhet?
– Man lär sig att leva med den, men de var kända för sin dåliga växelföring. Och nu har jag bytt ut det mesta, men en skrapig tvåa är standard i dessa. Vilket denna faktiskt inte har, men jag har haft andra transaxelbilar som har det. Man lär sig att ”heel-toea” [häl-tåa], och revmatcha. Det har lett till att jag gör det på andra bilar också numera. Bilen får en att känna sig som en racerförare! Jag har läst på forum och att om man vill hålla liv i synkningen så ska man lära sig att ”heel toea”.
Vill du runda av med någon historia kopplad till bilen?
– Det skulle vara när min kompis brände kopplingen. Han är ingen bilmänniska, men han hade snabba bilar och en BMW 335:a. Jag tänkte att vi byter och kör varandras bilar. Och så stannade vi efter en runda och så kände jag doften av bränd koppling… Alltså långt innan jag kom fram till bilen. [skrattar]. Det luktade till och med dagen efter…
Vad var det som hände?
– Han fick inte i ettan, sa han. Så han startade i trean. Och det är inga problem för den har tillräckligt med vrid, men, han tokvarvade och slirade på varvstopp i princip. Men nu har jag en helt ny koppling, jag bytte hela växellådan till en turbolåda. Allt är bytt under bilen i princip. Och jag vet inte varför jag lånade ut den, jag var mer generös då än vad jag är nu! Vi är fortfarande vänner, men det sved!